Det forskas allt mer om sömnstörning och autism. Under 2000-talet kom flera nya studier som visar på ett starkt samband. Det finns till och med forskare som menar att sömnstörning kan vara en del av huvudsymtomen vid autism, och därför borde vara ett kliniskt tecken vid diagnostik. Här kan du läsa vad forskningen visar.
Den ökade diagnostiseringen av autism har gjort att intresset för forskning om sömn och autism har ökat. Flera studier har gjorts i Europa men det finns även studier av exempelvis amerikanska och kinesiska forskare. De flesta studierna är gjorda på barn men det finns starka belägg för att problemen kvarstår och forskningsresultaten är därför intressanta för att förstå sömnsvårigheter även bland vuxna med ASD.
Ett av de vanligaste sömnproblemen är svårigheter att komma till ro och somna, så kallad insomni. Men det är också vanligt med frekventa uppvaknanden under natten och att man vaknar för tidigt. Det innebär i sin tur att mängden sömn ofta blir för låg. Men sömnproblemen handlar inte enbart om mindre kvantitet, utan också om att kvaliteten på den sömn man får är lägre. Det är vanligt med motorisk oro under sömnen, alltså att kroppen inte helt slappnar av. En del studier visar att mardrömmar och sömngång förekommer i högre grad. Andra problem som är vanliga är andningsproblem under sömnen och störningar i den cirkadiska rytmen, det vill säga dygnsrytmen.
Det är vanligt med motorisk oro under sömnen, alltså att kroppen inte helt slappnar av.
De flesta studier tyder på sömnproblemen hos personer med ASD beror på en annorlunda neurologisk organisation i hjärnan. Den medför i sin tur ett annorlunda sömnmönster. I jämförande studier tycks personer med ASD ha lägre densitet i EEG cyklerna. Det innebär att sömncyklerna är färre än för de flesta andra. Flera studier visar också en sänkning av amplituden i den cirkadiska rytmen vilket tyder på liten skillnad mellan de mest och minst aktiva faserna i den cirkadiska rytmen. Personerna med Aspergers syndrom tycks ha en svagare koppling mellan cirkadisk rytm och yttre händelser. En annan viktiga bakomliggande orsak anses vara att personer med ASD, men även andra neuropsykiatriska diagnoser, i regel har en lägre produktion av melatonin. Melatonin är ett hormon som finns i naturligt i kroppen, och som hjälper oss att behålla en normal dygnsrytm. Halten melatonin varierar under dygnet – nivån är generellt sett som högst på natten och som lägst mitt på dagen när ljuset är som starkast. Melatoninet ger kroppen signaler om trötthet när det är dags att lägga sig. En lägre melatoninproduktion gör att personer med ASD inte får lika starka signaler att det är dags att lägga sig på kvällen.